Händer inte så mycket nu för tiden. Jag spenderar all min vakna tid tillsammans med min mamma. Vi sitter mest och gör ingenting och gör vi något så är det att städa och laga mat. Kvällarna är långa och nätterna ännu längre. Saknar tiden som var. Tror det eller ej, jag saknar att ha en skola att gå till. Att få träffa alla fina (och till och med de mindre fina) människorna. Jag saknar till och med vissa lärare. Fast egentligen är det nog bara tryggheten som jag saknar. Känslan av att veta vad man ska göra på dagarna även om dagarna oftast bestod av bussåkande, jobbiga lektioner, jobbiga trappor och alldeles för korta raster. Men just nu så skulle jag göra nästan vad som helst för att få gå tillbaka och göra om allt igen.
Om mitt i allt elände har jag gett upp min favoritsysselsättning, rökning. Eller ja, det blir bara två cigaretter om dagen, MAX. Detta är i princip samma som att inte röka alls. Nästan.
Åh sommaren är slut. Det är kallt, regnigt och blåsigt ute och fast det redan är mörkt så blir det mörkare. Både ute och inne. Den där jobbiga känslan är tillbaka igen - ångest.
Man kan ju ringa till vikariepoolen och hoppas på jobb. :D
SvaraRadera