We will live forever cus cool kids can't die!

För just nu går det gaaaaanska så bra. För det första så är det fredag imorgon och sedan helg så man slipper jobba. Sen ska jag på bio med söta vännerna och se pirates. Det gillar vi! Och efter fredag kommer lördag och då är det Barcelona - Manchester United i en cl-final. Det är även dagen då Barcelona vinner cl-finalen, men det va väl ingen som trodde nått annat heller? Nej bra! Söndagar är en ligga-i-sängen-och-ha-det-gött-dag så det är vad jag tänker göra.

Sedan är det gaaaanska så gött att jag säkert har två månaders jobb till, yes säger jag till det!

Sedan finns det något mer som är gaaaanska så gött med men av tidigare erfarenheter så vet jag att man ska inte ropa hej fören man är över bäcken så det tänker jag inte heller göra! Jag väntar och hoppas för mig själv och säger inte till någon fören det är mer än 225% säkert! Yes för det låter som en säker plan det, förutom att jag är den som aldrig aldrig kan hålla käften!

Så note to myself: HÅLL KÄFTEN!

Lost her behind the station, lost her behind the moon.

För jag har shoppat. Älskar att beställa saker från internet, känns aldrig som man betalar. Man bara skriver in några siffror, trycker på några knappar och vips så ligger det fina grejer i brevlådan några dagar senare. Det gillar gillar jag!

Empty lake, empty streets, the sun goes down alone.

When dreams come true.

Min man.

För jag glömmer aldrig bort vad du gjort.

Förr i tiden så hade jag en lösning på smärtan. En lösning på hur man blev av med den. I alla fall för en stund. Det var en bra lösning, en lösning som funkade i alla lägen. En lösning som lugnade ner mig, fick mig att andas och bara släppa allt, även om det bara var för några timmar, minuter.

Min dåvarande lösning blev början på en rad andra problem. Många långa problem, som fortfarande gör sig påmind på större delen av min västerarm.

Min dåvarande lösning är idag inte längre någon lösning. Jag har idag intalat mig själv att det skapar mer ångest, mer problem. Vilket jag även vet att det gör. Men ändå, någonstans i mitt hjärta är jag fortfarande, efter x antal år inte helt övertygad om att detta är helt sant. För det var ju en lösning för mig, som funkade alldeles utmärk, alltid och just nu så är en lösning till smärtan det jag vill ha allra mest i hela världen. Bara lätta lite på trycket liksom. Om jag hade vågat hade jag gjort det igen. Och igen. Och igen. Detta är något som skrämmer folk och  det är egentligen inget som jag ska prata högt om och allra minst skriva om. Folk blir rädda. Människor är rädda för känslor, ärlighet. Dom vet inte hur de ska hantera det. De tittar bara lite konstigt på en och pratar sedan aldrig mer om det. För om man inte pratar om problemen så finns dom ju inte, det vet ju alla. Eller? Och om man nu mot förmodan skulle gör det så är det antagligen när man är full och då behöver man ändå inte komma ihåg det dagen efter.

Är bara jäkligt trött på att må dåligt, att ha ont i hjärtat. Jäkligt trött på att livet alltid ska vara skit. Önskar ibland att jag trodde på någon form av gud och att jag kunde finna min tröst där.

Men olyckligtvis så finns det ingen gud att tro på så jag får helt enkelt leta vidare efter botemedlet för hjärtesorg och värk i själen. Och även om dåtidens lösning var en lösning då, så är det inte det idag, även om jag ibland inbillar mig det och även om jag skulle önska det. För det är och förblir fortfarande den enklaste vägen ut och livet är ju som sagt, aldrig enkelt. Det är liksom bara att le och låta folk tro att allt är bra.

london loves kate

Även om  jag älskade bröllopet mellan Prins William och hans Kate så kan jag inte låta bli, tycker bilden är azuuum!

forever young

Har sagt det förr och jag säger det igen, JAG VILL HA! tror jag ska slå till. På riktigt.

Du sa inte förlåt. Jag sa ingenting. Vad skulle det tjäna till?

Har inte mycket att säga nu för tiden. Jag vet jag säger att jag ska skärpa mig, skriva mer och bla bla blaaaa... men egentligen skriver jag inte för någon annans skull. Jag skriver inte här för att alla ska veta vad som händer i mitt helt fantastiska och underbara liv. För jag har varken ett fantastiskt eller underbart liv. Jag skriver för min egen skull. Oftast. Så jag ska ha något att göra liksom. Och har jag grejer att göra, så jag då blir det ingen tid över, till detta faktiskt ganska löjliga bloggande. Men det är som det är och så har det alltid varit.

I alla fall, det som gör mig så upptagen är jobb. Jobb, jobb och åter jobb. Fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen vecka efter vecka. Jag har fått lära mig att det är tydligen så livet ser ut och kommer att se ut de närmsta 45 åren som jag har kvar till pensionen. Isnt that azzum?! FUCK!

Men helt åt helvete är det väl ändå inte. Jag har en vän som förgyller min dag, som får mig att skratta och med det göra dagarna mindre jobbiga. Tack för det Mikaela!

Imorgon är det söndag och en liten utflykt till Ullared tillsammans med Alexandra och Sofia väntar. Trevligt att spendera pengar måste jag säga!

Nuuu ska jag återgå till att fundera på meningen med livet så, later alligator!

clownerna har gått till jobbet nu.

"Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag, har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen. Har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån. Ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner."


Kan inte förstå hur man kan skriva så underbara texter, förmedla så mycket känslor, beröra så mycket.
Håkan Hellström är min gud.

"I'm not home but my shoes are, so please leave them a message."

”Hejsan hoppsan lillebror”

Weioweio! Idag är det onsdag och jag är lika trött som jag alltid är på onsdagar om inte tröttare. Jag är ledig imorgon och funderar på vad jag ska hitta på. Funderar på stan. Skulle inte sitta fel med några nya nagellack. Och ett par svarta converse. Jag har drabbats av någon slags köpmani. Vill köpa saker hela tiden. Vet dock egentligen inte vad det är jag vill ha. Behöver liksom inget speciellt heller. Men jag får väl se om jag orkar ta mig upp ur sängen och åka iväg. Och sedan om jag orkar hitta något som jag vill ha.

Och jobbet går bra. Ska jobba både fredag och lördag, därav ledigheten imorgon. Tydligen får man inte jobba sex dagar i veckan utan man måste ha två dagars ledigt. Dum regel tycker jag. Jag vill ju ha pengaaaaaar! Har även fått ett vikariat på sju veckor. Woho! Är dock liiiite nervös. Det kommer bli ganska mycket att göra och man vill ju inte jobba ihjäl sig liksom. Är redan trött som det är. Men det får bli ett problem för framtiden.

Efterlyser även en vän tills på lördag. Från 06.45 – 15.30. Jag behöver sällskap på jobbet då det inte är en enda jävel på hela stället. Läskigt att gå själv då det både spökar och finns män med kniv i gångarna. Kan bjuda på lunch!

Och det va allt för denna gång. Adjö. Au revoir. Adios. Arrivederci. Auf wiedersehen. Goodbye !

I'm lonely..only one cigarette left.

Magsjuka, jobb, trötthet och firandet av Benjamin har gjort att jag har fått skjuta på min ”ge-bloggen-en-andra-chans-idé! Men nu, nu kör vi!

Helgen har varit tråkig bortsett från några enstakade timmar i lördags då vi var ute och firade att Benjamin fyllde hela 21 år. Grattis grattis!
Har annars jobbat och sovit större delen av helgen. Är så himmmmmla trött på kylan, mörkret, vintern, allt just nu! Vill bara att det ska bli vår och sommar. Jag vill äta glass vid kanalen, ha picknick i slottsskogen, bada och sola och bli brun och framförallt slippa alla tjocka fula vinterkläder! Såå - dear summer ; please visit soon!

Imorgon är det måndag igen och allt börjar om. Vet inte riktigt om jag ska jobba. Jag hoppas att jag ska jobba. Tjäna pengar är min nya hobby – cash is king liksommmmm!

börja om från början. börja om på nytt.

Okej, för jag ska ge det en chans till. Kanske funkar det, kanske inte. Antagligen inte. Men men, nu ska vi försöka se glaset som halv fullt och inte halv tomt. Hoppas på det bästa helt enkelt! Hejhopp!