En tequila, två tequila, tre tequila. Tre tequila för mycket.
En flaska vin, två flaskor vin. En flaska vin för mycket.
En shot, två shotar. Två shotar för mycket.
Öl i massor. Massor med öl för mycket.
Det är dags att öppna ögonen. Dags att börja inse att nu har det gått för långt. Alldeles för långt.
Lena säger att det inte är någon ide att försöka dränka problemen för dom är jävligt duktiga på att simma. Hon har rätt. I stället för att försvinna så blir dom bara fler. Dagen efter. Ångesten. Alltid denna ångest. Söndagar är ångest. Just nu är hela mitt liv ångest.
Hur hamnade jag här? Vad gick fel? Varför jag? Jag är så jävla vilsen. Vet inte vad jag ska göra för att komma på rätt väg igen. Jag vill. Jag vill verkligen. Eller? Ja, jag vill. I alla fall just nu och det är just nu som räknas.
Önskar min mamma va här. Önskar min mormor va här. Dom hade kunnat prata vett i mig. Mamma hade varit förbannad. Jag älskar min mamma! Behöver uppmärksamhet. Behöver bekräftelse. Bryr mig inte om jag lever eller dör. Men om jag dör så får jag i alla fall min mamma och mormor igen. Fast å andra sidan har jag ju då ingen lillebror och Daddie. Fast en sak kan man vara säker på i livet, alla dör men dom döda kommer inte tillbaka. Vi kommer alla vara tillsammans igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar