Hälsa lillis att jag älskar honom.

They die from sadness.

I guess this means goodby.

22. Nu är jag 22. 22 år gammal. Känner mig gammal. Väldig gammal. Gammal och grå.

Allt blev så mycket bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Mysig middag och lite drinkar på det med Caroline, sedan klackarna i taket tillsammans med Sofia, Erika, Jennifer och Alexander. En kväll som blev ganska... vet inte riktigt hur jag ska avluta den meningen så jag lämnar den oavslutad.

Söndagen innebar besök av fina Annie som kom med världen finaste present!! Kosta Bodas sugar dandy! Harregud vad jag älskar fina glas! Det bästa som finns!

Så tack till alla som gjorde något som jag innan kände sådan ångest inför till något fint och varmt. Mina vänner är dom bästa ❤

What doesn't kill you fucks up you mentally.

Tre är det nya två.

Du och jag. Ibland. När allt är som du vill. You make the rules and I just play along. Varför? Svaret är egentligen ganska enkelt Jag är rädd. Rädd för allt. Lika rädd för svaren som jag är för mördare, spindlar och mörker. Rädd för att förlora det lilla vi har kvar. Rädslan styr mitt liv

Ibland blundar jag och låssas att du säger något så vi bara kan leva vidare. Tillsammans, du och jag, happily ever after. I ditt hus vid stranden, i landet långt borta. Then reality sets in. Verkligheten. Som ett hårt slag i magen. Ett slag som får mig att tappa andan precis tillräckligt länge för att paniken ska bryta ut. Och precis när jag tror att attacken är över börjar allt om från början. En cirkel som aldrig har ett slut. Slagen slutar aldrig komma.

How says I can't get stoned?