Du och jag. Ibland. När allt är som du vill. You make the rules and I just play along. Varför? Svaret är egentligen ganska enkelt Jag är rädd. Rädd för allt. Lika rädd för svaren som jag är för mördare, spindlar och mörker. Rädd för att förlora det lilla vi har kvar. Rädslan styr mitt liv
Ibland blundar jag och låssas att du säger något så vi bara kan leva vidare. Tillsammans, du och jag, happily ever after. I ditt hus vid stranden, i landet långt borta. Then reality sets in. Verkligheten. Som ett hårt slag i magen. Ett slag som får mig att tappa andan precis tillräckligt länge för att paniken ska bryta ut. Och precis när jag tror att attacken är över börjar allt om från början. En cirkel som aldrig har ett slut. Slagen slutar aldrig komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar